Nya möjligheter att behandla en tidigare svårbehandlad lungcancer?

Prognosen vid lungcancer är fortfarande mycket utmanande och beror på många olika faktorer varav de viktigaste är tumörens storlek och eventuella spridning, tumörtyp, patientens allmäntillstånd och ålder. Det har också blivit alltmer uppenbart att biologiska egenskaper i tumörcellerna spelar en avgörande roll för prognosen och hur effektiv behandlingen kommer att bli. Under de senaste åren har vi sett ett flertal nya läkemedel med mycket goda effekter som angriper specifika biologiska signalsystem i tumörcellerna. Hit kan vi räkna många nya hämmare av kända tumörcellaktiverade signalsystem som t ex EGFR och ALK samt stimulerare av blodkärlen i tumörerna (hämmare av VEGF kärltillväxtfaktor). Dessa läkemedel har bidragit till en längre och bättre överlevnad för många patienter. Dock måste man också se att dessa läkemedel endast är riktigt aktiva hos en mindre andel av patienterna. Därför behövs det nya och bättre molekyler som kan blockera andra tillväxtfaktorer i tumörerna. Glädjande är att vi idag kan se en sådan positiv utveckling med många nya behandlingsmöjligheter.

Vid senaste världskongressen för lungcancer (WCLC januari 2021) presenterades många nya lovande studieresultat. Ett av de kanske mer intressanta resultaten visade för första gången att en hämmare av det så kallade signalsystemet KRAS hade en tydlig effekt hos patienter drabbade av KRAS-muterad (förändrad) icke småcellig lungcancer. Icke-småcellig lungcancer är den vanligaste lungcancersjukdomen. Tidigare har man trots många och långvariga försök, inte lyckats finna en substans som effektivt kan påverka tumörcellernas stimulering av denna signalväg, som ses hos nära 15 % av alla lungcancerpatienter. KRAS muterade förändringar ses även i många andra tumörer, varför resultaten är av stort intresse för behandling av många andra tumörsjukdomar.  

Under ett av huvudsymposierna presenterades resultaten från en tidig studie (så kallad fas 2 studie benämnd CodeBreaK 100) på 126 tidigare mycket tungt behandlade patienter med KRAS hämmaren sotorasib. Under uppföljningstiden för studien noterades att 46 patienter uppvisade ett tydligt svar på behandlingen med bland annat tre så kallade kompletta responser där all tumörvävnad försvunnit. Behandlingen ges dagligen som tabletter.

Denna typ av behandlingar är aldrig biverkningsfria och som förväntat drabbades flera patienter av olika typer av biverkningar och några fick avbryta behandlingen. De vanligast observerade biverkningarna var leverpåverkan och diarré. Inga behandlingsrelaterade dödsfall förekom.

Resultaten från studien är oerhört viktiga och ger möjligheter till en ny effektiv behandling till många patienter drabbade av denna molekylära förändring. Effekt på tumören förenad med en förhållandevis lindrig biverkningsprofil talar starkt för att sotorasib kan bli ett viktigt läkemedel vid behandling av icke småcellig lungcancer där tidigare given behandling inte haft en önskad effekt.

WCLC abstract: PS01.07