tröghet med screening av cancer

Varför är det sådan tröghet med screening av cancer? – Många liv kan räddas!

Även om vi ser en ökad överlevnad i flertalet cancersjukdomar är det alltför många som avlider med en avancerad cancersjukdom på grund av en försenad diagnos. En organiserad verksamhet med optimal screening skulle enligt den vetenskapliga kunskap som finns idag kunna rädda tusentals liv varje år. Mammografi av kvinnor beräknas rädda ca 400 kvinnor i Sverige från att dö i bröstcancer; screening av tjocktarmscancer kan rädda ca 400 – 500 liv per år; screening av livmoderhalscancer räddar 200 liv varje år. Dessa tre livräddande åtgärder skulle enligt beslut vara genomförda i Sverige. Men alla regioner har inte hängt med.

Dessutom har studier i USA och Europa (publicerade i den ansedda medicinska tidskriften New England Journal of Medicine: 2011; 365:395-409 och 2020; 382:503-513) visat att lungcancerscreening till riskgrupper kan minska dödligheten i sjukdomen med cirka 20 procent hos högriskgrupper. Översatt till svenska förhållanden skulle lungcancerscreening kunna rädda 400 – 500 liv per år. Detta tillsammans med en aktiv rökprevention kan rädda ännu flera liv. Rökprevention är dessutom särskilt aktuellt i dessa dagar då det är en riskfaktor för att drabbas extra svårt av covid-19. I bland annat USA är lungcancerscreening nu sedan flera år en verklighet och nyligen beslutades det om att utvidga målgruppen för screening av lungcancer. Rekommendationen, som publicerades i mars 2021 i väl renommerade tidskriften JAMA, ska nu årligen erbjudas till rökare i åldersgruppen 50 till 80 år och med en rökhistorik på 20 år. Det inkluderar också de personer som har slutat röka under de senaste 15 åren.

Det är uppenbart att tidig diagnos ökar möjligheten till bot. Även om vi sett en fantastisk utveckling har de nya behandlingskoncepten dessvärre ännu så länge oftast effekt på mindre grupper av patienter. För t ex lungcancer lever hälften av patienterna som diagnostiseras i tidig fas efter fem år, medan fem-årsöverlevnaden för den stora majoriteten med sen diagnos bara är fyra procent. Vi vet också att kostnaden för att genomföra screening och efterföljande botande behandling är lägre än kostnaden för behandling av en patient drabbad av avancerad cancer.

Insatserna för tidig diagnostik beror på bostadsort och socioekonomiska förhållanden. och därmed varierar chansen till optimal behandling och möjlighet till ett långt bra liv. Vi vet också nu att under coronapandemin har skillnaderna ytterligare ökat. Antalet screeningar har minskat med 160 000 enbart för bröstcancer och enligt nationella prostatacancerregistret diagnostiserades 36% färre fal med prostatacancer under mars – juni 2020 jämfört med samma period 2017 – 2019 Störst var skillnaden för män äldre än 75 år.

Det behövs en större insikt och kunskap hos våra beslutsfattare om vilka möjligheter som går förlorade om vi inte fullt ut utnyttjar den vetenskapliga evidens som redan finns. Men även medborgare och patienter behöver förstå vikten av tidig upptäckt vid cancer så att vi inte förlorar värdefull tid eller att vissa regioner halkar efter.  Även den mest avancerade åtgärden är verkningslös om den inte kommer till behövande patienter vid rätt tidpunkt. Rätt åtgärd till rätt individ i rätt tid måste ju vara det ultimata målet. Detta gäller även prevention.