Lymfom

Vad är lymfom?

Lymfkörtelcancer eller malignt lymfom är samlingsnamnet på ett 30-tal olika cancersjukdomar som uppstår i lymfsystemets celler. Lymfkörtlar finns på halsen, i armhålorna, mellan lungorna, längs de stora blodkärlen samt i magen och i ljumskarna. I lymfsystemet ingår också mjälten, thymuskörteln (brässen) och övrig lymfatisk vävnad, till exempel halsmandlarna.

Tumörer i lymfkörtlarna kan uppstå i hela kroppen då lymfsystemet är en del av immunsystemet som försvarar kroppen mot bland annat infektioner. Är tumören malign (elakartad) växer den okontrollerat och angriper omgivande vävnad.

De celler som ger upphov till lymfkörtelcancer tillhör en grupp av vita blodkroppar som kallas lymfocyter. Dessa celler är uppdelade i två grupper: B-lymfocyter som skyddar mot bakterier och T-lymfocyter som skyddar mot virus och svamp.

Denna grupp av snabbväxande (högmaligna) och långsamt växande (lågmaligna) lymfom kallas även non-Hodgkin lymfom. De i sin tur delas upp efter om de utgår från lymfsystemets B-celler eller T-celler. Hodgkins lymfom är en undergrupp av sjukdomen som ofta uppstår i lymfkörtlarna i halsen.  Vilken variant av sjukdomen det handlar om styr valet av behandling.

Cancervårdsförsäkring

Extra trygghet med rätt cancervård inom garanterad tid.

Räkna ut ditt pris

Förekomst

Lymfom är den sjätte vanligaste gruppen av tumörsjukdomar med ca 2 500 nya fall varje år. Sjukdomen är något vanligare hos män än hos kvinnor. Oftast drabbas personer över 60 år medan unga under 30 år och även barn kan insjukna i Hodgkins lymfom.

Orsaker

Varför cancer kan uppstå i lymfsystemet är till stor del okänt. Risken att drabbas av lymfkörtelcancer är större för äldre personer och för män. Nedsatt immunförsvar ökar också risken, till exempel på grund av en HIV-infektion och vid andra sjukdomar som ledgångsreumatism eller någon annan inflammationssjukdom. Exponering för vissa växtbekämpningsmedel, lösningsmedel eller färgämnen kan också öka risken för att drabbas.

Diagnos

Det vanligaste sjukdomstecknet är förstorade lymfkörtlar som kan vara ömma eller oömma. De kan också ge symptom som smärta i magen eller i bröstkorgen.  Svullna lymfkörtlar kan trycka på luftstrupen och ge besvär som hosta eller svårigheter med andningen.  Även trötthet, feber, värmevallningar eller viktnedgång är tecken men kan givetvis även ha andra orsaker.

Först undersöks lymfkörtlarna och därefter kan cellprov tas från en förstorad lymfkörtel genom punktion med en tunn nål. Provet analyseras i mikroskop för att se om det innehåller cancerceller. För att avgöra vilken sorts tumör det handlar om tas nya vävnadsprov, ibland med en grövre nål. Ofta avlägsnas hela lymfkörteln.

Då lymfsystemet finns i hela kroppen måste läkaren sedan utreda om tumören har spritt sig. Det kräver flera undersökningar som blodprover, benmärgsprov, datortomografi (skiktröntgen) och eventuellt undersökning med PET-kamera.

Behandling

Det finns många olika typer av lymfomsjukdomar så behandlingen varierar.  Växer sjukdomen snabbt används en kombination av olika cytostatika, vanligtvis tillsammans med antikroppar vid B-cellslymfom. Snabbväxande T-cellslymfom behandlas enbart med cytostatika. Patienten får ofta 6–8 kurer under 3–5 månader. Har man kunnat lokalisera var i kroppen tumören sitter kan strålbehandling sättas in.

Vid långsamt växande (indolenta) lymfom avvaktar man ofta och ger behandling endast om sjukdomen börjar ge symptom. Därför är det viktigt med regelbundna kontroller. Om ett långsamt växande B-cellslymfom börjar aktiveras ges behandling med antikroppar, ofta med tillägg av cytostatika som relativt sett orsakar färre biverkningar.

Vid Hodgkins lymfom sätts en intensiv behandling med cytostatika in under 2–4 månader. Därefter kan man använda strålbehandling mot de områden på kroppen där sjukdomen först uppträdde. Har tumörerna spritt sig genomförs en intensiv cytostatikabehandling under cirka 6 mån, ibland i kombination med strålbehandling.

Återfall är ovanligt, men även då kan sjukdomen ändå botas. Olika behandlingar sätts in och i vissa fall kan det efter höga doser cytostatika bli aktuellt med transplantation av patientens egna, eller någon annans, stamceller från benmärgen.

Det finns mer än 20 olika cytostatika som vanligtvis ges direkt i blodet i några timmar eller under kortare tid. Ibland ges tabletter och patienten kan då själv sköta behandlingen i hemmet.

Cytostatika ger ofta biverkningar varav de vanligaste är illamående, kräkningar, infektioner och domningar i händer/fötter eller hårförlust. Håret kommer alltid tillbaka och andra biverkningar kan mildras med reducerad dos av cytostatika eller med hjälp av andra läkemedel. Om mjälten har opererats bort får patienten vaccin mot en speciell typ av bakterier.

Prognos

Efter avslutad behandling är det viktigt med uppföljande kontroller, vanligtvis i upp till 5 år. De flesta blir helt friska beroende på cancertyp och spridning. Vid Hodgkins lymfom blir nästan alla botade. Med hjälp av effektiva läkemedel kan många leva med sin sjukdom under lång tid. Efter 10 år är överlevnaden vid högmalignt lymfom ca 55 %.

Granskad av professor Roger Henriksson, överläkare i onkologi och medlem i Alivias Internationella Medicinska Råd.