Malignt melanom

Vad är malignt melanom?

Malignt melanom är en av de vanligaste formerna av hudcancer vid sidan av basalcellscancer och skivepitelcancer. Den dyker oftast upp på bröstet, ryggen och benen. Men sjukdomen kan uppstå var som helst på huden, i vissa fall även i andra delar av kroppen som slemhinnor och ögon. 

En tumör kallas malign om den växer okontrollerat och invaderar frisk vävnad, som blodkärl och lymfkärl.  Det betyder att cancerceller kan sprida sig lokalt eller med blodet eller lymfa till andra delar av kroppen och bilda metastaser (dottertumörer).

Cancervårdsförsäkring

Extra trygghet med rätt cancervård inom garanterad tid.

Räkna ut ditt pris

Det finns olika typer av melanom:

  • Ytligt växande melanom (superficiellt spridande melanom) är den typ av hudcancer som ökar mest. Tumören växer horisontellt på huden och kan finnas i många år innan den börjar växa vertikalt (inåt) i huden. Tumörformen är vanligast hos personer under 50 år.
  • Lentigo malignt melanom är ett förstadie till malignt melanom som kan uppstå när huden, framför allt ansiktet, har utsatts för starkt solljus under lång tid. Tumörformen är vanligast hos personer över 50 år.
  • Nodulärt melanom (knutformat melanom) är en form av hudcancer där tumören tidigt börjar växa vertikalt (inåt) i huden. Tumörformen uppstår oftast på huvud och hals hos personer över 50 år.
  • Akralt lentigiöst melanom är en ovanligform av hudcancer som uppstår på fotsulor, handflator eller under naglarna. Den här typen av hudcancer anses inte bero på exponering för solljus. Tumören kan förväxlas med fotsvamp, nagelsvamp eller sår som inte läker.

Förekomst

Antalet patienter som drabbas av fullt utvecklad malignt melanom har ökat kontinuerligt sedan många år. Varje år får ca 4000 personer den här typen av hudcancer. Olika förstadier till malignt melanom upptäcks hos ca 3000 personer årligen.

Orsaker

Sjukdomen är mycket sällsynt före puberteten och ovanlig under tonåren. Eftersom långvarig påverkan av solljus är den dominerande faktorn är det viktigt att skydda barn från överdrivet solande. Även rökning kan bidra till att öka risken.

Diagnos

Hudcancer kan utvecklas från vanliga födelsemärken (nevus) eller en leverfläck. Sjukdomen upptäcks oftast genom att en brunsvart fläck eller knut har dykt upp, vuxit eller ändrat utseende. Oftast är fläcken större än fem millimeter. Synliga tecken på en elakartad förändring är oregelbunden form, varierande färg med olika nyanser av brunt, svart, rött, rosa, blått eller vitt. Blödning kan förekomma. Fläckar som liknar vårtor eller som är håriga är sällan tecken på hudcancer

Läkaren gör en kroppsundersökning och kan även använda ett hudmikroskop (dermatoskop). Finns det misstanke hudcancer tas fläcken bort och vävnadsprovet undersöks i mikroskop för att se om det om förändringen är godartad eller elakartad.  Vid operationen tas också ofta en lymfkörtel (portvaktskörteln) bort för analys. Undersökningar med datortomografi och ibland PET kan genomföras för att undersöka om melanomet har gett upphov till metastaser.

Vid misstanke om malignt melanom sker utredningen enligt ett standardiserat vårdförlopp (SVF).

Behandling

Vid misstanke om malignt melanom ska tumören tas bort för att minska risken att sjukdomen sprider sig. Ca 80 % av patienterna blir av med tumören efter operationen. Men hos ca 2 % kan metastaser ha bildats vilket kräver ytterligare behandling. Vanligtvis görs ännu en operation för att vara säker på att alla tumörer har avlägsnats.

Såret efter operationen kan bli stort och behöver då täckas med transplanterad hud från någon annan del av kroppen. Oftast kan patienten åka hem dagen efter operation och transplantation. Såret läker efter ungefär tre-fyra veckor.

Det är alltid bra att sluta röka då det reducerar risken för komplikationer i samband med behandling.

Vid risk för återfall kan olika behandlingar ges:

  • Immunterapi (antikroppar) med ipilimumab (Yervoy) och PD1-hämmare som pembroluzimab (Keytruda) och nivolumab (Opdivo). Hos en del patienter kan immunterapi ge biverkningar som till exempel ledvärk, lunginflammation, hudutslag, och influensaliknande symptom. Orsaken till dessa autoimmuna reaktioner är att även friska delar av kroppen angrips under behandlingen.
  • Målsökande läkemedel som vemurafinib och darafenib kan ges till det fåtal patienter som har fått speciella molekyler på tumörcellerna. Biverkningar av den här sortens behandling kan vara hudutslag, håravfall, muskelvärk och feber eller att man blir mycket känslig för solljus.
  • Cytostatika kan ges antingen som tabletter eller som dropp. Vanligtvis ges behandlingen flera dagar i veckan/månaden i upp till 2 år. Biverkningar vid behandling med cytostatika är illamående, infektionskänslighet eller blodbrist. Besvären går att förebygga eller lindra.

Prognos

Behandlingsresultaten har förbättrats stadigt de senaste åren.  Av de som behandlas för malignt melanom botas mer än 80 %, beroende på sjukdomens stadium och patientens ålder.

Granskad av professor Roger Henriksson, överläkare i onkologi och medlem i Alivias Internationella Medicinska Råd.