Myelom

Vad är myelom?

Myelom eller Multipelt myelom är en malign (elakartad) typ av blodcancer. Sjukdomen utgår från en typ av vita blodkroppar (omogna plasmaceller) som börjat växa okontrollerat i benmärgen där blodet bildas.

Myelomceller kan sprida sig lokalt i skelettet eller till andra delar av benmärgen och mindre ofta till andra organ. Därför kan sjukdomen skilja sig mellan olika personer och den kan även förändras över tid.  Myelomceller som bildar ansamlingar både i skelettet och utanför benmärgen kallas plasmocytom.

Cancervårdsförsäkring

Extra trygghet med rätt cancervård inom garanterad tid.

Räkna ut ditt pris

Förekomst

Varje år drabbas ungefär 600 personer av sjukdomen, varav de flesta är män. Den uppstår oftast efter 70 års ålder, både hos kvinnor och män.

Orsaker

Idag finns inga kända riskfaktorer eller uttalad ärftlighet. Nästan alla som drabbas är helt ensamma i släkten om att insjukna. Ett möjligt förstadium kan vara ett tillstånd som kallas monoklonal gammopati (MGUS) där ett specifikt protein (M-komponent) upptäcks i blodet.

Diagnos

Den här formen av blodcancer växer långsamt och i början märks sällan symptom. När cancercellerna förökar sig okontrollerat skadar de andra blodceller och skelettets olika delar kan det ge ökad trötthet, tung andning och smärtor i skelettet. Även risken för infektioner ökar och blödning är inte ovanligt.

Sjukdomen kan upptäckas till exempel vid utredning av blodbrist, hög sänka eller höga kalkvärden i blodet. Om kalkhalten i blodet ökar påverkas njurarna vilket kan orsaka symptom som förvirring. Men dessa symptom kan även ha andra orsaker.

Vid misstanke om blodcancer lämnas blodprov och urinprov. Om speciella proteiner (M-komponent) har hittats i blodet genomförs en utredning av specialister i blodsjukdomar (hematologi). Ett benmärgsprov kan visa om det finns för mycket av den typ av vita blodkroppar som kan omvandlas till cancerceller. En skiktröntgen (datortomografi) ger information om skelettet har fått sprickor eller om det har förändrats på annat sätt. Typen av myelom kan variera beroende på M-komponenten.

Vid misstanke om myelom genomgår alla patienter utredning enligt ett standardiserat vårdförlopp (SVF).

Behandling

Hur sjukdomen behandlas beror på typ av symptom och vilka kliniska fynd som har gjorts vid olika undersökningar. Tidiga sjukdomstecken med M-komponent men där patienten inte påverkas av sjukdomen behandlas vanligtvis inte.

Syftet med behandlingen är att avlägsna så mycket som möjligt av myelomcellerna. Behandlingen varierar beroende på patientens tillstånd och kan pågå i flera månader upp till många år. Hos många patienter ses en god effekt och vid återfall kan samma behandling upprepas eller en ny behandling prövas.

Oftast används en kombination av olika läkemedel som cytostatika, cortison, immunhämmare eller proteashämmare (hämmare av signalsystem) i myelomcellerna. Läkemedlen ges som sprutor, dropp eller tabletter.

En del patienter kan inför behandlingen ha fått lämna stamceller från sin benmärg. Under behandlingen får de höga doser av cytostatika tillsammans med stamcellerna som därefter kan börja bilda ny benmärg. Vid symptom i form av smärta kan strålbehandling ges.

Alla typer av behandling kan påverka immunförsvaret och orsaka biverkningar som illamående, humörsvängningar och sämre sömn med ökad trötthet. Ibland påverkas känseln med stickningar i händer och fötter. Därför behövs alltid understödjande behandling som immunstimulerande ämnen eller läkemedel mot illamående och kräkningar. Biverkningar kan även lindras med andra läkemedel. Ibland ges också antibiotika och antivirusmedel för att förebygga infektioner.

Vid blodbrist (anemi) ges blodtransfusioner eller behandling med tillväxthormon (erytropoietin) för att stimulera bildning av röda blodkroppar. Bisfosfonater är läkemedel som stärker skelettet. Ofta behövs även smärtlindrande medicin.

Efter behandling följer regelbundna kontroller och såväl sjukdomen som symptomen kan variera över tid. Fysisk aktivitet är alltid bra, även vid cancersjukdom.

Prognos

Myelom är en kronisk sjukdom som vanligtvis inte går att bota men de flesta patienter blir bättre med behandling och kan leva ett långt bra liv. Patienter som är under 65 år överlever i minst sju år. Och bland äldre patienter överlever närmare 60 % i 3 år. När allt fler äldre patienter får behandling med nya läkemedel kommer överlevnadsprognosen att förbättras.  

Granskad av professor Roger Henriksson, överläkare i onkologi och medlem i Alivias Internationella Medicinska Råd.