Läkaren lutade sig över skrivbordet och sa: ”Vi ser en tumör på din vänstra lunga. Och vi tror att det är cancer”.
Den repliken, i ett mottagningsrum på Karolinska sjukhuset i Stockholm för tio år sedan, slungade mig ut i ett okänt universum.
”Jag, ickerökare. Lungcancer?”
”Går en lunga ens att operera? Satsar sjukvården på en 60-årig kvinna? Finns det några mediciner som kan rädda mitt liv, men som inte kommit till Sverige? Hur vet jag att jag blir rätt behandlad?”
Ensamheten under sjukdomstiden
Jag blev snabbt opererad och fick bästa tänkbara sjukvård. Men ändå: jag mötte sällan samma läkare två gånger.
Kontaktsjuksköterskan råkade byta jobb och försvann. En AT-läkare skrämde slaget på mig när vi talade om min framtid. Och jag skulle själv ta ställning till om jag ville ha cytostatika i preventivt syfte. Jag kände mig ofattbart ensam.
Personlig kontakt hade gjort skillnad
Tio år senare är jag otroligt tacksam, glad och ödmjuk att få höra till de 15 procent av alla lungcancerpatienter, som lever tio år efter sjukdomens upptäckt. Nu är jag också en av investerarna i Alivia cancervårdsförsäkring.
För hur bra den svenska cancervården än är, vilken lycka det hade varit för mig om vår försäkring funnits för tio år sedan, och jag hade varit försäkringstagare.
Tänk att ha en personlig relation till erfarna och kompetenta sjuksköterskor och läkare som kan stötta och informera, som har kunskap om nya mediciner och nya metoder, och som finns vid ens sida i denna utsatta livssituation!
Nu finns försäkringen.
Cancer är en oförutsägbar fiende.
Möt den inte ensam.
Artikeln är skriven av Susanne Hobohm
Susanne Hobohm
Susanne behandlades för lungcancer i september 2013. Sjukdomen upptäcktes av en slump i samband med en röntgen i annat syfte och gav inga symptom.
Alivia Cancervårdsförsäkring
Trygghet i händelse av cancer.