Ny forskning visar att strukturerad träning kraftigt minskar risken för återfall och död hos personer som överlevt tjocktarmscancer. Samtidigt väcker nya data frågor om extrem uthållighetsträningens långsiktiga effekter på tarmhälsan. Vid årets största cancerkonferens presenterades banbrytande resultat som förändrar synen på hur fysisk aktivitet kan användas som en del av både förebyggande och behandlande insatser.
Sammanfattning
Strukturerad motion, som exempelvis regelbundna promenader, kan ge kraftigt minskad risk för återfall och död hos personer som överlevt tjocktarmscancer. Det visar Challenge-studien – den första stora randomiserade studien som tydligt kopplar motion till förbättrad överlevnad.
Samtidigt visar en annan studie att extrem uthållighetsträning, som långdistanslöpning, kan vara kopplad till en ökad förekomst av polyper i tarmen, även om sambandet med cancer är oklart. Forskarna lyfter vikten av måttlig motion, individuellt stöd och balanserade träningsstrategier för bästa skydd och långsiktig hälsa.
Artikel skriven av Professor Justin Stebbing, onkolog vid Anglia Ruskin University och medlem i Alivias internationella medicinska råd.
Motionens roll i kampen mot cancer
Nya rön har kopplat fysisk aktivitet till förbättrad tarmhälsa, vilket understryker den viktiga roll som motion spelar för att förebygga och behandla cancer.
Banbrytande resultat från Challenge-studien
Den banbrytande internationella studien – Challenge-studien – visade att strukturerade träningsprogram dramatiskt kan förbättra överlevnadsgraden för personer som överlevt tjocktarmscancer¹.
Studien presenterades vid American Society of Clinical Oncology-mötet. Varje år i juni samlas cancerspecialister från hela världen i Chicago för en konferens där ny forskning som flyttar fram gränserna för cancerbehandling offentliggörs, och årets konferens bjöd på ett antal spännande upptäckter².
Så genomfördes studien
Challenge-studien, som genomfördes i sex länder och publicerades i New England Journal of Medicine, följde 889 patienter under flera år efter cellgiftsbehandlingen. Deltagarna lottades till en av två grupper: den ena fick sedvanlig eftervård, medan den andra deltog i ett treårigt coachningsprogram som omfattade personliga träningsplaner och regelbundna uppföljningar med fitnessexperter.
Slående resultat: färre återfall och dödsfall
Resultaten var slående. De som deltog i träningsgruppen fick 28% färre återfall i cancer och 37% färre dödsfall.
I programmet ökade deltagarna långsamt mängden motion, och de flesta valde att ta raska 45-minuterspromenader fyra gånger i veckan. Nittio procent av dem som motionerade förblev cancerfria i fem år, jämfört med endast 74 procent av dem som inte motionerade.
Denna studie ger de första starka bevisen för att motion inte bara korrelerar med bättre resultat, utan också direkt förbättrar överlevnaden för cancerpatienter. Tidigare observationsstudier har visat på ett samband mellan att vara aktiv och bättre cancerutfall, men denna första randomiserade kontrollerade studie bidrar till att visa på orsakssamband, vilket innebär att motion kan vara direkt gynnsamt för cancerpatienters överlevnad.
Vi vet ännu inte om samma sak gäller för andra cancerformer som bröst-, prostata- eller lungcancer, men det är ett stort steg framåt.
Nyckeln till framgång: stöd och regelbunden uppföljning
För att programmet skulle bli framgångsrikt krävdes att deltagarna fick regelbundet stöd. Deltagarna träffade först en personlig tränare var fjortonde dag och sedan en gång i månaden, vilket hjälpte dem att hålla fast vid sina rutiner även efter att behandlingen avslutats.
Även om mindre skador som muskelsträckningar var något vanligare bland dem som tränade (19% jämfört med 12% i kontrollgruppen), betonade forskarna att dessa problem var hanterbara och vida uppvägdes av de betydande överlevnadsfördelarna.
Potentiella nackdelar med extrem träning
I motsats till de uppmuntrande resultaten om strukturerad träning har en separat studie som presenterades i Chicago väckt frågor om de potentiella nackdelarna med extrem uthållighetsträning.
Forskare som följde maratonlöpare fann en högre förekomst av polyper (små utväxter i tjocktarmen som ibland kan utvecklas till cancer) jämfört med befolkningen i allmänhet. Detta oväntade fynd har gett upphov till en ny debatt om effekterna av högintensiv träning på långsiktig tarmhälsa.
Det behövs dock ett sammanhang. Studien visade inte på högre cancerfrekvens bland löpare, och de flesta polyper som upptäcktes hade låg risk.
Flera möjliga förklaringar har framförts: uthållighetsidrottare kanske helt enkelt genomgår tätare screeningar, vilket leder till ökad upptäckt, eller så kan intensiv träning tillfälligt öka inflammationsmarkörerna. Avgörande är att den totala cancerrisken förblir lägre hos aktiva människor än hos dem som är mer stillasittande, vilket förstärker de väletablerade skyddande fördelarna med regelbunden motion.
En balansakt: måttlig motion ger bäst skydd
Uthållighetsidrottare visade sig ha fler polyper än befolkningen i allmänhet.
Denna uppenbara motsägelse belyser läkarkårens förändrade syn på “dosen” av fysisk aktivitet. Medan måttlig träning konsekvent kopplas till betydande hälsofördelar, tyder nya data från uthållighetsidrottare på att extrem, högintensiv träning kan utsätta kroppen för olika typer av stress.
Forskarna menar också att faktorer som uttorkning under långdistanslöpning, förändringar i tarmfunktionen eller användning av vissa kosttillskott som är vanliga bland uthållighetsidrottare kan spela en roll för polyputvecklingen. Dessa resultat minskar inte de väldokumenterade fördelarna med fysisk aktivitet, utan pekar i stället på vikten av personliga, balanserade hälsostrategier.
Praktiska lärdomar och framtidens personliga träningsrecept
För canceröverlevare innebär studien med strukturerad träning ett praktiskt hopp. Deltagarna siktade på motsvarande cirka tre timmars rask promenad per vecka och ökade gradvis sin aktivitetsnivå över tid.
Programmets sociala stöd var avgörande, med personliga tränare som hjälpte deltagarna att skräddarsy sina rutiner för att passa deras förmågor och återhämtningsbehov.
Träning tros påverka viktiga biologiska processer – inklusive insulinkänslighet, inflammation och immunfunktion – som spelar en viktig roll i cancerutveckling och -förlopp. Pågående forskning analyserar deltagarnas blodprover för att bättre förstå dessa mekanismer och i slutändan skapa personliga träningsrecept baserade på en individs genetiska profil.
Även om resultaten från maratonlöpare är mindre övertygande, ger de ändå praktiska lärdomar. Forskningen tyder på att även om kraftig träning i allmänhet är fördelaktigt, kan högintensiva idrottare löpa en högre risk att utveckla polyper och bör därför överväga regelbundna kolonoskopier som en försiktighetsåtgärd.
Slutsats: Rörelse är viktigt – men rätt strategi är avgörande
För allmänheten understryker dessa resultat att en kombination av måttlig motion och screening i rätt tid ger det bästa skyddet mot tjocktarmscancer, en sjukdom som fortfarande är den fjärde vanligaste i världen och som ökar oroväckande mycket bland unga människor.
För både patienter och idrottare belyser dessa resultat en central sanning: rörelse är viktigt, men rätt tillvägagångssätt är avgörande. Överlevare av tjocktarmscancer har nu bevisade verktyg för att minska återfall genom strukturerad träning, medan uthållighetsentusiaster motiveras att kombinera träning med förebyggande vård. Vetenskapen fortsätter att nysta upp den komplicerade dansen mellan aktivitet och biologi, men ett budskap förblir tydligt: oavsett om man återhämtar sig från sjukdom eller jagar personliga rekord är välinformerad träning i kombination med medicinsk vägledning den mest tillförlitliga vägen till långsiktig hälsa.
Medicinsk ansvarsfriskrivning: Denna text är avsedd för information och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Kontakta legitimerad vårdpersonal för personliga råd.
Teckna Alivia Cancervårdsförsäkring
Trygghet och stöd i händelse av cancer. Med Alivia Cancervårdsförsäkring får du rätt diagnos, rätt behandling i rätt tid – om du skulle drabbas.